människotrubbel
Jag får lite panik, eller ganska mkt panik.
När jag ser saker mitt framför ögonen som inte är sanna, överhuvudtaget.
När folk spelar spel, som om folks ögon vore kameror man agerar framför.
Att vara en person för att vända kappan efter vinden och tillfredställa den ene och den andres krav.
Jag tycker det är äckligt, att anpassa sig till folk. Så mycket.
Var den du är, så får man välja sina vänner istället.
Jag väljer vänner, kompisar, bekanta -uteslutna.
Låt mej låta hemsk, men jag är nog mer ärlig än hemsk.
Att se alla fakade leenden.
Att veta att sååå många ord är så himla osanna.
Att det dras valser.
Att det görs vadsomhelst, enbart för att bli godkänd.
Lägg av.
Var dej själv.
Även om du själv inte duger för mej.
Så kanske du duger för någon annan.
Man vet ju aldrig.
