bananass

Idag mår jag inte bra någonstans.
Grym träningsvärk i varenda kroppsdel, och jag menar verkligen varenda kroppsdel.
Jag är som en vandrande träningsvärk! Jag ÄR en!
Min högra hälsena gör förbannat ont efter att ha hoppat pållen.
Hoppsadel gör inte gott för fossingarna har jag märkt, men skit i det.
lillfingret som jag knäckte till för några veckor sedan går fortfarande inte använda och gör massa ont.
Min mage är dödshungrig och mitt huvud är trött.

Jag är totalt skitsleten och dögnällig idag.

Men hästen hoppade iallafall fint, så lite kan jag le.

Nu ska jag på matjakt!

Jag hörde alla viska om natten
Dom visste vad som hänt
Det som en gång vart mitt blev nu vårt

Och jag kände dina ögon den natten
Dom följde varje steg
Dom såg mig som någon annan
Och jag kände mig som det

Och jag följde dig längs vägen den natten, så vuxen i din hand
Men om en vän kan viska och ett löfte brista, går jag hellre hem
Kvar i nått jag lämnat, för länge sen

Du släckte alla ljusen den natten
Och det tände varje rum
Det vackra sa farväl och jag försvann

Du släckte alla ljusen den natten
Och jag minns varje sekund
Din sorg blev deras glädje för en stund.

Och jag följde dig längs vägen den natten, så vuxen i din hand
Men om en vän kan viska och ett löfte brista, då går jag hellre hem
Kvar i nått jag lämnat
Du håller mig kvar i nått jag lämnat, för länge sen
För länge sen

Åh jag drömde om en framtid som glömmer
Och jag drömmer om en framtid utan dig

Och fast jag följde dig längs vägen den natten, så vuxen i din hand
Så kan vänner viska och löften brista om och om igen
Håller du mig kvar i nått jag lämnat
Du håller mig kvar i nått jag lämnat, för länge sen

På natten tänker jag som bäst.
Min kreavitet lever upp som bäst.
Alla min idéer ploppar upp i huvudet precis när jag släckt lampan för natten och är påväg in i min törnrosasömn.
Mina tankar håller mej vaken.
Min kreativitet kan få mej tokig.
Jag måste få ner tanken på ett papper, även om det kanske bara blir en förvirrad klutt så är det skönt.
Det töms på något vis.
Så från och med nu sover jag med blocket och pennorna precis vid sängen
Då slipper jag ju iallafall resa mig upp när huvudet är piggt och kroppen trött.

Jag är en sån outtröttlig drömmare.
Jag vill så mycket.
Jag vill ha alla pengar i världen så att jag kunde ha alla djur i världen.
Jag hade velat klättra upp för världens högsta berg och när jag nått toppen fått säga
Viljan tog mig till toppen, rädslan gjorde så att jag klarade det
Jag vill se hela världen
Jag vill ha träffat en som var blind och döv på samma gång, bara för att se hur det fungerar.
Jag vill hitta världens ände
Jag vill bli vuxen i kroppen men aldrig i sinnet.

Vill vill vill.

Just för stunden vill jag mest bara sova
och tänka på att imorgon är en ny dag
där jag förmodligen kommer få åtminstone
en insikt som formar mig till mitt framtida jag

Resultatet av kvällens funderingar blev den här "fem"minuts-teckningen
Jag hade behövt en såndär ballong
Där jag kunde tömma allt i ibland.
Så att jag slipper skriva sådanahär kryptiska blogginlägg.

Adjö.

I torsdags var det boomchackalack rakt in i väggen.
Vilket resulterade i ett sinnesuppvaknande.
Jag fick även två rör "bakistabletter" i födelsedagspresent av en familjemedlem.
Det skrattades såklart.
Men det adderat till boomchackalackandet i väggen så tog jag det som en pik.
Bestämde mig för en vit helg.
Det hela slutade med en utvilad Ida.
En lägenhet finstädad in i minsta vrå.
Mat i kylskåpet.
Och lite perspektiv på livet.
Och självklart en gladare plånka.

Vid närmare eftertanke så har jag inte haft en vit helg sedan juni månad.
Jo, jag hade svinis, och hade inget val.
Men det räknas inte.
Så jag är nöjd, mer än nöjd.
Min kropp också.
Tydligen.
Den ska inte få boomchackalacka mer.

23 år fyllde jag i torsdags.
Det var ingen ålderskris som orsakade krashen.
Lite mer luft under vingarna kan jag nog samla på mej, utan fara.
Firandet var fínt... Fika och en helkväll.
Synd på torskasnäckan bara. Men vanilj funkade lika bra ;)





Idag är det måndag.
och jag filosoferar så som bara jag kan.
Tänker tillbaks.
och undrar hur allt blivit om man tagit annorlunda beslut.
Hur det hade sett ut om man som 20åring varit lite mindre naiv.
Synd att förtrösta, man lär sig så länge man lever, visst?
=)



Äter upp sista tomteskummet i skålen nu.
Det är fan sorg på riktigt.
Haha.




Bio ikväll, jomantackar.


Sayonara.