bananass

Det är ganska härligt, det här med feber ändå.
Jag undrar om det är min kropps sätt
att på något sätt säga - lugna ner dej nu för faaa-aaan!
Jag kanske behövde det.
Kanske skulle jag lyssna på stammisarna på jobb
som så ofta säger
- "jobbar du jämt eller?"
Och kanske borde jag insé att detta liv är svårt att kombinera med att vara ute i svängen jämt.

Men se, jag inser inte det, för jag trivs väldigt bra med detta liv just nu.
Och att det då krävs några dagars feber för att lugna ner tempot får jag väl stå ut med då.
Imon är en ledig dag och jag ska spendera den i lugnhetens tecken.
På fredag firar vi att kul i Juli är slut
och på lördag bara kör vi, helt enkelt.
Jag gillar det.

Frågan är
om att en sådan vändning i livet kan behövas
att det är då man inser att man mår som bäst utan
att det är därför som problemen försvann pang boom
att det är därför ångestanfallen bara försvann
och blev ett minne blott.
Eller skjuter man dem bara åt sidan?
Jag tänker inte ta reda på det,
utan jag tänker fortsätta må såhär bra
och ha såhär kul
och jag har fina vänner som håller mej kvar vid det.
och jag själv.
det är bra.


Man måste inse och gå vidare, med allt.
Det vet jag.
Efter regn kommer faktiskt solsken.








kanske skulle vi dricka mjölk och fördriva timmarna..