takemehome

Det är detdär lilla som gör att lyckan når toppen.
Som att få fler kramar om dagen än vad man i vanliga fall får, liksom.
Att känna att någon blir glad åt att se en.
Att höra hästen gnägga åt dig i hagen.
Att få en puss på kinden.



Imorgon är det måndag.
Veckorna går så fort och jag hänger på riktigt inte med.





Jag är tom på ord.


Vill mest bara säga att jag saknar Helsingborg.
Och att min snabbvisit där inte gjorde saken bättre.
Jag saknar vännerna, livet och allt det glada.

Det finns i värnamo också.



Men nivet....


Man känner sig bara riktigt hemma på ett ställe.
Jag tror jag har hittat hem. och det är inte här.




Kanske är det inte det jag tror jag behöver som är det som är bra för mig.
Jag gillar att jag vågar.



Det är bra.


Godnatt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0