confession.

jag har en tendens
att dra mig in i situationer utan att tänka
att vara lite sådär impulsiv, förmodligen alldeles för impulsiv.
Jag snackar inte utan att verkstaden kommer igång
min verkstad är igång tväntifårsäven och personalen pratar mest hela tiden, om ni hajjar. 
Jag vänder kappan efter vinden hur enkelt som helst
Jag söker spänning
och blir alldeles för lätt uttråkad om mitt liv är för enformigt eller för vardagligt.
Lite adhd eller någon annan bokstav, kanske kanchee.

Vissa gånger fungerar det jättebra att få impulser
som när jag fick för mej att hoppa av gymnasiet och jobba med hästar på irland
eller som när jag bestämde mej för att lämna värnamo en fredag och bodde i Helsingborg måndagen efter.
Det var ju den mest lyckade impuls jag någonsin haft.
Eller som när jag nu bestämde mej för att jobba med hästar och flyttade till Klippan.
De praktiska impulserna brukar fungera rätt så bra.
Det bästa med livet är ju att man faktiskt kan göra lite som man vill
Vill man så kan man, heter det ju.

Det värsta är
att när man är impulsiv
och har lite smått adhd
så kanske man inte alltid ses som så värst seriös
som att jag liksom lite
ger mej in i leken och faktiskt får leken tåla
jag älskar leken och tål den faktiskt.
MEN , men men men
jag må vara impulsiv och jag må vända kappan efter vinden
men jag gör faktiskt det som mitt infall vill att jag gör.

Att försöka vara impulsiv
och söka spänning i vardagen
kräver att man gör något åt saken också
att inte bara snacka
och svamla
och svamla
och svamla

sätt igång verkstaden, förihelvete.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0